Man kan tro att folk skämtar när dom säger: "Idag borde jag inte ens ha gått upp" men det gör dom inte, för idag var det nämligen min tur!

Murphys lag, lagen om all jävlighet infann sig redan på morgonkvisten vid 06.00 när jag vaknade av att jag, för det första somnat på spikmattan och för det andra får konsums värsta sendrag i vaden!

Jag är inte ens atlet och jag kan säga att sprinters, höjdhoppare å allt vad det heter....dom har inte en aning av vad kramp i benet är!

Kommer till arbetet och där fortsatte allt gå sådär kungligt snett, allt liksom hamnade i ofas!

Blev en kvart sen från jobbet när jag slutat och jag hade (tidsoptimist javisst) planerat in en bensin påfyllning på den halvtimmen man har på sig att byta om, kasta sig i bilen, ta sig från punkt jobb till punkt dagis! Och detta för att överhuvudtaget kunna ta mig till dagis, vilket jag då inte hann, så på ångorna puttrade jag hemåt.

Kommer in på dagis och träffar på argt barn nr.1

Och för att utmana ödet tar jag med dom till byns mack för att tanka och kommer då på den briljanta idéen att istället för att handla på byns affär kan vi ju handla dom smågrejerna här....

Mycket mycket dum idé, för här bland bensinångor och vindrutetorkare får jag träffa på argt barn nr.2 Kommer på mig själv med att stå helt tyst och titta in på dessa två i baksätet och undra: Fick jag med mig rätt? Undrar om jag ska fråga efter deras personnummer? Fast dom ser ut att vara i rätt ålder och hårfärg...Mjo, det är nog mina...

Dessutom skriker min kropp: "Jaaaaag viiiiillllll heeeeeem!

Jaaaag haaar jooobbbbaaaat heeeelaaaaa daaaageeeen!

Deeeet äääääär miiiig deeet äääär syyyynd ooooom!

Iiiiinteeee niiii tvåååå, baaaraa fööör aaaatt jaaag viiiillee kööööpaaa chiiiips påååå maackeeen iiistääälleeet fööör påååå aaaffäääreeen!

Geee miiiig kaaaaffeeee NUUUUUU!

Det börjar klia i pannan....hornen är på väg att växa ut igen :-@

Men ni ska inte tro att historien slutar här...När vi väl kommer innanför dörrarna och jag har fullt sjå att flina upp mitt finaste sammanbitna "försök ha tålamod" leende, så upptäcker jag att jag glömt handla det jag egentligen överhuvudtaget skulle till affären för....

Så....Hähähä...I say no more!