Hurra hurra!

Har ni lagt nåt intresse eller uppmärksamhet på att det var midvintersolståndet häromdagen?? Vi går mot ljusare tider nu!! Halleluja!

För såna som mig är detta en milstolpe, något stort, fantastiskt, ja nästan som att få barn!

Vintern är snart snart över, snart är det dripp dropp från taken och bar asfalt igen, man kanske kan våga sticka ut näsan utanför dörren igen!

Jag kommer slippa rulla ur en varm och go säng, släpa mig in i badrummet, klä mig med trippelt lager och skrapa rutor och borsta snö det första jag gör under mina 40 första minuter av vaken tid!

Jag är banne mig lycklig, lycklig över att jorden vänder tillbaka mot solen, hurra hurra!

Dessutom så har jag klurat ut varför det är mysigt med första och andra advent, och inte resten av adventarna.

Först börjar man tända ljus, lyssna på julmusik och pyssla lite, glad i hågen, lite myspys är det ju....för att sen få panik när tredje och fjärde advent närmar sig, då kommer ångesten..Snart är det julafton, jag har inte handlat nån mat, eller julklappar till nån, och vem fan kan vara tomte!!!..jag har inte ens tänkt tanken och det är 6 dagar tills lönen kommer och då är det bråttom!

Dessutom så kan man inte logga in nånstans på intärnätt utan att det står nåt om magsjuka, och dessa ska du ut i butikerna ihop med och kladda på samma grejer! Vad är ni för sjuka personer??

Sluta skriv om magsjuka, förstår ni inte att jag blir sjuk!!

När detta vedervärdiga ord ploppar upp på både nät tidningar och facebook, så knorrar det till i magen, det kan hända att jag blev sjuk i samma sekund jag läste det, ångest & oro!

Jag kan ta alla sjukdomar som går att härda ut/bota med Ipren eller Alvedon, men resten får vänta till typ trettondagen faktiskt!

Det är sannerligen lustigt med julen, ingen vill stressa, alla stressar ändå. Jag är ett typiskt exempel, och jag gillar planering, så det går absolut inte ihop med min oförmåga att hinna med och min tidsoptimism, men julen kommer att komma, och jag vill ju att mina kottar ska ha den bästa julen nånsin, och julen för mig är mys, mat, kärlek, gåvor, tomten, granen, kalle anka och ja, hela köret, jag vill inte vara utan nåt av det, och det sätter en del prestationsångest i själen minsann..

Man vill att allt ska vara perfekt, just denna dag, vilket gör att det är jävligt skönt att slänga ut skiten sen, nya tag, nya tider!

Men än så länge vill jag bara önska er alla en God Jul, och ja, för mig är det okej att ni stressar lite, men kom ihåg..bara lite!

Ja, det kanske inte är så konstigt att vi är som vi är, att det finns mode & skönhetsprodukter som vi lägger ner grova pengar på hela tiden,

att barn i skolan inte får se ut som barn, och bryr sig mer om utseende än om lek eller att barn blir tonåringar innan de ens fyllt TON..

Vi ser ju fåfänga vart vi än vänder oss, den finns överallt och talar om för oss vad vi ska gilla och inte.

En person som är sjabbig/ofixad, och kommer i mjukisbyxor, gummistövlar och lila/mintgrön täckjacka från 1987 och söker ett arbete där denne t.ex kommer vara ett ansikte utåt har nog liten chans att klättra på den karriär stegen oavsett merit.

Helst ska man vara snygg som en 18-åring, vara 25 år så man har lite livserfarenhet, och med 30 års arbetslivserfarenhet, du ska ha barn så du lärt dig ansvar men du ska inte ha barn för du får inte VAB:a, du ska med andra ord inte finnas alls..De kanske vill anställa en enhörning?

Ingen vill äta på en resturang som är ordentligt omysig, kal och tråkig, möjligtvis hämta krubb för att maten där är ju så himla god, men du skulle knappast ta med din flickvän/pojkvän dit för ett frieri.

En tallrik där maten är påkastad är inte alls lika tilltalande som en tallrik där allt är upplagt tjusigt och det är påslängt lite löv och krafs, den ser genast mycket aptitligare ut, detta funkar nämligen även på pölsa!

Det finns plagg vi skruttar runt i hemma, som vi aldrig i livet skulle visa oss ute i, trots att det är det bekvämaste vi har i garderoben.

Och många kanske känner igen sig i skräckscenariot..en misslyckad hårfärgning :-O Mardöm! Då kan man ju inte visa sig ute på flera dagar förens det är åtgärdat, tänk vad folk ska glo och tycka att jag är gräslig..

Men varför är vi såhär? Varför handlar allt om det ögat attraheras av? Egentligen skiter väl jag i vem som sitter i receptionen nånstans bara dom är trevliga, ger mig det jag behöver och vill ha, och kan sin sak.

Men jag skulle säkerligen automatiskt gå till nån vars yttre tilltalade mig mer...

Det är ju samma sak även när vi shoppar vanliga matvaror, förpackningen gör oftast helhetsintrycket till nåt helt annat, antingen smaskigt eller B-igt, fast det kan innehålla exakt samma sak.. Och det här vet ju alla tillverkare om, och det vet vi också, men vi fortsätter att gå på det..om och om igen!

Människan alltså...jisses vilken komplicerad konstig bortskämd sjuk varelse.  

Jag har haft tänkarmössan på mig igen, och kommit fram till att vi borde lära oss att ta emot beröm, MYCKET bättre!

Och även tillåta folk att faktiskt säga tack till svar, utan att vi anser att dom är fisförnäma divor!

Hur många känner DU som svarar tack, ett stolt tack, när du berömmer deras handlingar, utseende eller hem? Jag känner ingen!

Säger man -"Men gud va fin du var i håret!" blir svaret: -"jaha, jo tack men det är lite för kort, slitet i topparna och jag skulle ha slängt i en färg också"

Säger man:-"Wow, va fint du har hemma!" blir svaret: -"Jo ja tack, men jag skulle ha bytt ut skåpluckorna, gardinerna passar inte riktigt med tapeten och jag behöver dammsuga också"

Säger man: -"Du är verkligen jätteduktig på det där!" blir svaret: -"Haha, nej, den och den kan det här mycket bättre, och så missade jag det och det!"

Undrar just varför det är så, vet man med sig att berömmarna har rätt men törs man inte säga ett uppriktigt tack för att man är rädd att folk ska tro att man är en diva?

Eller går vi alla runt och tror att vi är sunkiga på allt?

Och ser sunkiga ut och trots att vi lagt 300 spänn på kuddfodral så har vi det sunkigt hemma också??

Hmm, tror inte det jag, men däremot vill vi gärna ha gott rykte, inte vill vi framstå som nån som tycker om oss själva, nej usch och fy och hu då!