Madde

16 december 2010 23:56

Håller med dig i det du skriver! Jag tror det är som du säger att det känns fult att vara stolt över saker man gjort, själv t ycker jag det är kul att få beröm och försöker att inte lägga till nått negativt bakom tacket :)

Zara

17 december 2010 00:01

Ja, det är konstigt hur vi är skapta, att vilja få beröm och bekräftelse hela tiden, men sen när vi får den, då vill vi inte riktigt ta emot den heller ;) Det är liksom aldrig bra! ;)
Bra gjort av dig, keep it going! :)

Vicke

17 december 2010 10:36

Det har du helt rätt i, vi borde bli mycke bättre på det

Zara

17 december 2010 10:40

Och jag håller med dig! :)

riesling

17 december 2010 10:58

Det är Jante som spökar - Inte ska väl jag tro att jag är något ...
Jag som har blivit gammal och klok försöker så gott jag kan att ställa mig över det och försöker att möta komplimanger med ett: Tack!
Jag håller med om att det ju är lite konstigt att på en komplimang om ex. ett nytt klädesplagg svara: Äsch, den här ... Varför köpte jag den i så fall??????

Zara

17 december 2010 14:02

Mycket bra kommentar! Så jäkla sant! :) Jag förösker också tänka mig för, jag är ju precis likadan själv ;) Man vill liksom urskuldra sig det bra jämt ;)

Danne

17 december 2010 13:17

Inte jätteofta folk får höra possitiva kommentarer utan de är ibland snabbare att tala om de som är fel. Ja tackar alltid.
Sen är de tyvärr fult att tycka att man själv är bra på nåt, vilket ja ofta talar om att jag är :)

Zara

17 december 2010 14:03

Ja tyvärr är det ju så :(
Haha, bra där! :)

Alexandra

17 december 2010 19:04

Kan svårigheten med att ta komplimanger bero på dåligt självförtroende? Åtminstone tror jag att det är så hos endel människor. Jag själv är skitkass men övar. Mina barn är experter på att både ge och ta emot komplimanger så någonstans börjar jag bli lite van att höra komplimanger nu. Mycket svårare när någon utanför familjen ger komplimanger tycker jag.
Nä jag vet inte massa svammel men som någon skrev man får ju inte tycka man är bra på något

Zara

18 december 2010 12:20

Jag vette tusan vad det beror på, ibland känns det nog mer som att det är rädsla för vad andra ska tycka om en :)

IL

17 december 2010 23:58

Kan inte göra annat en hålla med dig! :)
Ha en jätte trevlig helg!

Zara

18 december 2010 12:18

Tack detsamma! :)

Mikaela(A)

19 december 2010 13:35

Bra blogg! Det du skriver är verkligen bra! Ta gärna en titt på min blogg där jag skriver om allt i mitt liv, skolan,vänner, familjen och även mitt svåra förflutna! Jag vill gärna veta vad folk tycker om "nyårskyssen" så kom gärna och tyck till om det!

www.lagomskadetvara.blogspot.com

23 december 2010 21:20

I måndags när jag var på väg in ropade grannen på mig, och sa "tack för i lördags". För på lördagen satt jag och höll henne sällskap när det brann i hennes hus, och hon ville inte vara ensam och hade ingen som kunde hålla henne sällskap.

"Det var så lite så" svarade jag. En typisk kommentar man kanske kläcker ur sig. Fast å andra sidan så var det faktiskt inget för mig på det viset. Det var inget besvär direkt. Dricka kaffe och babbla lite för att hon skulle kunna hålla sig något sånär klar i huvudet.

Men att säga "jo men varsågod!" låter så... elakt? uppkäftigt? jag vet inte?

Zara

25 december 2010 22:05

Exakt, en typisk svensk grej, det va så lite så! Nej, det var jättestort och det betydde ju jättemycket för henne, så istället för ett blygsamt "de va så lite så", borde man svara: "Ja, varsågod, jag kände mig faktiskt lite som en hjälte när jag höll dig sällskap, för egentligen hade jag inte tid! Men det skulle man aldrig säga ;)