Jag har haft tänkarmössan på mig igen, och kommit fram till att vi borde lära oss att ta emot beröm, MYCKET bättre!

Och även tillåta folk att faktiskt säga tack till svar, utan att vi anser att dom är fisförnäma divor!

Hur många känner DU som svarar tack, ett stolt tack, när du berömmer deras handlingar, utseende eller hem? Jag känner ingen!

Säger man -"Men gud va fin du var i håret!" blir svaret: -"jaha, jo tack men det är lite för kort, slitet i topparna och jag skulle ha slängt i en färg också"

Säger man:-"Wow, va fint du har hemma!" blir svaret: -"Jo ja tack, men jag skulle ha bytt ut skåpluckorna, gardinerna passar inte riktigt med tapeten och jag behöver dammsuga också"

Säger man: -"Du är verkligen jätteduktig på det där!" blir svaret: -"Haha, nej, den och den kan det här mycket bättre, och så missade jag det och det!"

Undrar just varför det är så, vet man med sig att berömmarna har rätt men törs man inte säga ett uppriktigt tack för att man är rädd att folk ska tro att man är en diva?

Eller går vi alla runt och tror att vi är sunkiga på allt?

Och ser sunkiga ut och trots att vi lagt 300 spänn på kuddfodral så har vi det sunkigt hemma också??

Hmm, tror inte det jag, men däremot vill vi gärna ha gott rykte, inte vill vi framstå som nån som tycker om oss själva, nej usch och fy och hu då!